borjan pa nagot nytt

Michel, Agens och en Maria under paraply. 

Agnes och Michel. 

 det blev inte riktigt som vi hade tankt oss. efter en godnatts somn och frukost i enkel kontinental stil sa borjar dagen med vantan. och vantan. och vantan. efter nastan tva timmar efter utsatt tid dyker williams brorsa upp. trodde att vi skulle fa en alman introduktion av Rangon men vi borjar med att vi besoker varldens storsta Pagoda, alltsa budistiskt tempel. nastan allt ar i guld och kan genom regnet urskilja ett fatal tursiter. kanske tre. och om det ar nagot jag far lara mig under dagen sa ar det att vi inte  smalter in sa bra som jag trodde. igarkvall reagerade inte sa manga men nu klanger manniskor pa oss. de ar overallt. speciellt nar det kommer till att vaxla pengar. william blir vart stora stod och tur ar val det. annars hade de med sina flinka fingrar lurat av oss var enda dollar vi har pa fickan. pagodan ar vacker och jag tanker att i soluppgang masten den glimma utan dess like, men idag far vi noja oss med att se den genom gradasset. for nog att det regnperiod fortfarande. regnet har i perioder vallt ner under dagen och tempraturen ar bara omkring en 27 grader. skont. jag langtar inte efter solen. william bjuder pa middag och vi bara tar in allt det nya. som att vi maste lara oss lite siffror pa burmesiska siffror sa vi kan aka buss. for har ar engelskan noll. och da menar jag verkligen noll.

Shwedagon Pagoda. 

Schwedagon Pagoda. 

mulan-taket. 

flipp-flopp är skomodet här. 

mitt nya "hemland"

nu ar jag framme. i Burma. i Rangon. i mitt nya "hemland." kanns lite markligt att tanka pa att jag ska spendera mitt kommande halvar mitt bland man i langkjolar. fast pa ett bra satt. det gor det liksom till sitt eget. har inte hunnit upptacka sa mycket an men min respons ar positiv. regnperioden haller fortfarande i sig sa allt lyser gront innan det blir morkt. da finns det inte manga gatlampor trots att det bor 6 miljoner manniskor har.

hur som helst har resan flytit mer an bra. hade lite bekymmer pa Arlanda med att de inte forstod vad som stod pa mitt visum, alltsa ansags det som ogiltigt men efter att personalen gjort nagra loprundor bestamde de sig anda for att dela ut boardingpass hela vagen till Rangon. flyget mellan Stockholm och Doha kampade jag forbrilt for att inte somna, vi flog namnligen Qatars nyaste plan och nog var det modernt alltid. kandes valdigt lyxigt och utbudet av filmer pa den lite extra stora skarmen ville man inte missa. nar vi dock hoppade pa planet till Bangkok tog det inte manga sekunder innan jag slockande och sov hela vagen. de andra hade lite svart for det. i Bangkok fick vi sedan vanta ett par timmar innan vi fick hoppa pa det sista planet. aven dar var de lite tveksamma. de granskade vara visum noga och sprang ivag med passen. om det var for att vi var de enda vita forutom en aldre man eller om vi sag allmant skumma ut, det vet jag inte. men val i Rangon var det inga problem. de var sa glada och hjalpsamma i alla kontroller och dar vi inte hade svar fyllde de i papprena lite hur som. sa slutligen fick vi 70 dagar till att borja med. pa villkor att wille medelar med jamna mellanrum att vi skoter oss. och det ska vi val forsoka klara av. for jag tror jag kommer trivas.

räknar ner

nu är det inte många timmar till avfärd. sitter på arlanda och förpliktar mig i det sista. och pratar i telefon. alla ringer. fantastiskt.

min fina avskedskommitté.

ett land på tapeten

god kväll gott folk!
tänkte börja med att hälsa er varmt välkomna till denna blogg. och för er som inte alls har förstått vart ni har hamnat så har ni klickat er in på en sida som handlar om ett äventyr utan dess like. eller kanske inte riktigt, men det är en blogg om en ung tjejs liv i ett nyöppnat land. här kommer ni få följa mig, alltså Lina som bestämt sig för att under det kommande halvåret arbeta som engelskalärare i Burma. ett land som inte kunde vara mer eftertraktat. detta gör hon i sällskap av två nya vänner, Agnes från Stockholm och Maria från Umeå. själv är hon från Kalmar, typ. vad som väntar är väldigt oklart men att det aldrig kommer gå under 30 grader och att de briljerade med att öppna sin första bankomat för en månad sedan är fakta. i övrigt får vi vänta och se.

imorgon påbörjar vi den halvlånga resan till Rangoon, Burmas största stad där vi också kommer att bo, genom att flyga Arlanda- Doha- Bangkok- Rangoon. en resa på ca ett dygn, utan att ta in tidsskillnaden. dock är inte den så stor, bara fyra timmar. men angående resan hoppas på många bra filmer eller trötta ögon. helst trötta ögon, då går resan fort.

med de orden hoppas jag att ni ska trivas i min vardag. nu smälter min glass. godnatt.