onsdag 5 mars 2014

först ut: Dawei

I rushen inför avresan mötte jag en bekant till mig som oxkså bor i yangon. Han frågade så klart vart jag skulle ta vägen och mitt svar blev Dawei. 
När jag sagt det stirrade han på mig och efter en sekunds betänketid klämmer han ur sig: "men vad ska du göra där? där finns ju inget." 

Fick en lite klump i magen och tanken slog mig. Tänk om det lilla jag hört och det jag förställer mig att kartan visar är en lögn- att där finns inget mer än dyra hotell pch en dröm om ett hamnläge för Bangkok. Och av vad man kan utläsa från Lonley Planet så finns där verkligen inget. Det som står skrivet är inte mer ett fåtal rader och slutsatsen är att du behöver tillstånd till allt. 

Sagt och gjort. Sedan augusti är det dock helt fritt att tillträda området och jag är tacksam att jag varken bangade för min vän eller den reseguide som alla verkar dyrka. För efter en bussresa som startade 14.00 nådde jag Dawei snabbare än tänkt, redan 05.00. Den var inte alls hemsk då jag sov mestadels och om jag jämför bussen jag trodde jag skulle åka med var denna himmelriket. Dock märkte man i sömnen att andra halvan var på vägar utan tillsyn och förståeligt att de är avstängda under regnsäsong. 

Väl här fick jag hjälp av ett gäng burmeser till ett hyfsat boende som dock tog in mig på nolltid och gav mig frukost även denna dag. De fixade sedan en motorcykel och jag gav mig ut. Lite vilsen men glad. Dock tog det inte många minuter innan jag nästan krockar med en brittisk man. Mitt bönesvar. Han visar sig vara en supergo äventyrare som rest myanmar över x antal gånger och även talar lite burmesiska. Han tar mig med ut på beachjakt och jag är glad att han är med för jag är verkligen ingen vad moppeförare och alla vägar är inte helt enkla. 

Men så värt. Vi kör lightversionen idag och han har lovat att ta med mig till lite guldklimpar imorgon. Men jag säger bara en sak- för dem som letar efter milatals med tomma stränder i Thailand. Ni är i fel land. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar